I måndags så sa Fredric att han ville göra slut med mig pga mina humörsvängningar. Som han till mesta dels orsakat själv... Jag försökte prata med honom men jag var så chockad.. Till slut fick jag panik och stack därifrån, hem till mamma och pappa.. Hela dagen grät jag, skickade sms till honom om hur mycket jag älskar dom och vad vi kan förbättra. Jag fick inga svar som vanligt ... Sedan åkte jag dit igår för att lämna bilbarnstolarna. Jag och pappa gick in till dom, han höll på att göra middag.. Efter att dom var färdiga så satte vi oss i soffan. Pappa försökte hjälpa oss att prata med varandra. Pappa tyckte att jag skulle ge honom en kram, så jag satte mig jämte honom. Men han ville inte. Det brast för mig och jag satte mig i andra sidan av tresitssoffan och grät. Efter en stund så gick pappa ut med barnen och vi satt kvar i soffan. Till slut började vi prata lite försiktigt, varför har vi inte kunnat göra detta innan? Det är så barnsligt att vi inte har kunnat prata ut om saker och ting. Och att han inte har kommit till mig när något har varit fel. Jag fattar inte, han måste ju kunna prata med mig. Ingen av oss mår bra, det märks tydligt. Vi diskuterade allt möjligt. Till slut säger han att han vill ha en paus ifrån mig och han vet inte om han vill försöka sen igen.

Jag hade verkligen ingenting kvar att säga då förutom att. Visst jag hade mått mycket bättre om du hade sagt att vi tar en paus och försöker sen igen.. Men inte ens det ville han. Han vill att jag ska må dåligt utav bara helvete... Jag går och hämtar lite grejer jag ska ha med mig hem.. Går ut..

Lilltjejen kommer ut på trappan och frågar vad jag ska göra.. Jag säger att jag ska åka hem till min mamma..Hon börjar då få lite ångest i rösten och säger "Men jag vill att du ska vara här.." Jag säger då att jag kan inte och börjar få tårar i ögonen, pappa vill inte ha mig här.. Hon börjar gråta och jag tar upp henne i famnen varpå hon säger "men snälla jag älskar ju dig.." Då brister det totalt för mig. Jag säger att jag älskar henne med. hon tårkar en tår som runnit ner för min kind och säger " Men... men pappa älskar dig och saknar dig jättemycket säger han.." Jag bara gråter och gråter och säger "jag älskar honom med, men han vill inte att jag ska vara här. Jag kan inte.."

Detta är dom värsta dagarna i mitt liv..  

 

Jenny a

17 april 2014 22:50

Jag älskar dig syrran du är bäst tänk på det du klarar allt du vill mvh Jenny= syster

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

var inne i stan på Sisi restaurang och bar med våra favoritgrannar och åt finmiddag såhär en torsdags kväll! Mums var det!! PUSS! ...

Det var länge sedan sist.. Nu tänkte jag försöka bli lite mer aktiv här igen. Jag har gjort en termin i skolan på vårdvux, studerar till Undersköterska/Skötare. Har sommarjobbat nästan hela sommaren på ett äldreboende i orten där jag bor. Bra med kun...

Min älskade, fina och underbara man

- 9 kg under flyt innan op. - 4 kg sedan op (18/11) ! :D det går framåt! ...

.. Att byta till vinterdäck måntro? ;)