Nu försöker vi igen <3

I måndags så sa Fredric att han ville göra slut med mig pga mina humörsvängningar. Som han till mesta dels orsakat själv... Jag försökte prata med honom men jag var så chockad.. Till slut fick jag panik och stack därifrån, hem till mamma och pappa.. Hela dagen grät jag, skickade sms till honom om hur mycket jag älskar dom och vad vi kan förbättra. Jag fick inga svar som vanligt ... Sedan åkte jag dit igår för att lämna bilbarnstolarna. Jag och pappa gick in till dom, han höll på att göra middag.. Efter att dom var färdiga så satte vi oss i soffan. Pappa försökte hjälpa oss att prata med varandra. Pappa tyckte att jag skulle ge honom en kram, så jag satte mig jämte honom. Men han ville inte. Det brast för mig och jag satte mig i andra sidan av tresitssoffan och grät. Efter en stund så gick pappa ut med barnen och vi satt kvar i soffan. Till slut började vi prata lite försiktigt, varför har vi inte kunnat göra detta innan? Det är så barnsligt att vi inte har kunnat prata ut om saker och ting. Och att han inte har kommit till mig när något har varit fel. Jag fattar inte, han måste ju kunna prata med mig. Ingen av oss mår bra, det märks tydligt. Vi diskuterade allt möjligt. Till slut säger han att han vill ha en paus ifrån mig och han vet inte om han vill försöka sen igen.

Jag hade verkligen ingenting kvar att säga då förutom att. Visst jag hade mått mycket bättre om du hade sagt att vi tar en paus och försöker sen igen.. Men inte ens det ville han. Han vill att jag ska må dåligt utav bara helvete... Jag går och hämtar lite grejer jag ska ha med mig hem.. Går ut..

Lilltjejen kommer ut på trappan och frågar vad jag ska göra.. Jag säger att jag ska åka hem till min mamma..Hon börjar då få lite ångest i rösten och säger "Men jag vill att du ska vara här.." Jag säger då att jag kan inte och börjar få tårar i ögonen, pappa vill inte ha mig här.. Hon börjar gråta och jag tar upp henne i famnen varpå hon säger "men snälla jag älskar ju dig.." Då brister det totalt för mig. Jag säger att jag älskar henne med. hon tårkar en tår som runnit ner för min kind och säger " Men... men pappa älskar dig och saknar dig jättemycket säger han.." Jag bara gråter och gråter och säger "jag älskar honom med, men han vill inte att jag ska vara här. Jag kan inte.."

Detta är dom värsta dagarna i mitt liv..  

Det finns stunder när jag verkligen undrar vad fan du håller på med. Ibland vill jag bort från dig för bara en sekund, men sedan ångrar jag mig direkt och tänker "vad skulle jag vara utan dig?" Jag vill inte vara själv igen för jag vill vara med dig och barnen! Ni är min framtid och du är den enda för mig.

Var på vallarna (lekplats) igår (onsdag) med barnen! :) dom hade kul!
Mina fina barn <3

Var på gks med Fredric i måndags och handlade kläder till oss och barnen samt lite andra prylar. Bla dessa prylarna: (Love them!)